Låt mig känna dina svala händer
mot mitt huvud, mot min kind
Låt mig låna dina klara ögon
nu när mina spruckit som porslin

FN-dagen mot kvinnovåld uppmärksammar att misshandeln mot världens kvinnor fortsätter. I Sverige har antalet anmälda våldsbrott ökat markant de senaste åren, mest drabbade är invandrare.

På onsdagen uppmärksammas FN:s internationella dag mot kvinnovåld världen över. I Sverige anordnas bland annat en manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm för att rikta strålkastaren mot kvinnovåldet. Och det behövs, utvecklingen de senaste åren är nedslående.

Enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har antalet anmälda misshandelsfall ökat med 34 procent de senaste tio åren. För två år sedan inkom 26.900 anmälningar. Få av de anmälda fallen leder till att någon blir dömd.

En av förklaringarna till de stigande siffrorna är att fler anmäler våldet, samtidigt är mörkertalet stort. BRÅ uppskattar att 80 procent av våldet mot kvinnor i nära relationer aldrig anmäls.

Hur ska man minska kvinnovåldet?

-Polisen och rättssystemet måste få ökade resurser, attityderna i samhället behöver förändras och rättsväsendet måste ge ett starkare skydd till utsatta kvinnor, säger Linda Nordin Thorslund som är generalsekreterare för det svenska FN-förbundet.

Hon menar att det framför allt är vissa grupper av kvinnor, som invandrare, flyktingar och minoriteter, som är utsatta.

- Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter. Det är viktigt att debatten inte slutar kring hedersmord utan fortsätter med diskriminering i vardagslivet. Att invandrarkvinnor upplever kontroll, isolering och ryktesspridning är viktigt att uppmärksamma, säger Linda Nordin Thorslund.

Hon berättar att det svenska FN-förbundet arbetar med att informera allmänheten, påverka opinionen och regeringen i frågan.

Gör den svenska regeringen nog vad gäller kvinnovåld?

- Sverige kan bättre även inom detta område, och har tidigare fått kritik ifrån FN, säger Linda Nordin Thorslund.

Lina Fina Fri Jonsson "Jag menar att grisuppfödningen som den vanligen ser ut idag innebär organiserat djurplågeri. Fredrik Johansson," leg. veterinär

Som djurskyddsinspektör under drygt 30 år var mitt jobb att försöka se till att djurskyddslagen efterlevdes ute på gårdarna. Den säger att alla djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom samt att djur har rätt att utöva sitt naturliga beteende. Lagen är en kompromiss mellan djurskydd och ekonomi, men det är djuren som drar det kortaste strået i den kompromissen.

Griskultingar får kastreras utan bedövning och grisar kan inte få utlopp för ett naturligt beteende då de inte kan böka på ett betonggolv. De tekniska utgödslingssystemen omöjliggör för många grisstallar att ha tillräckigt med strömedel. Grisen är ett intelligent djur, som vistas i stimulansfattig miljö och det är tveksamt om det överensstämmer med lagens intentioner.

Vid oanmälda inspektioner är det få grisgårdar där djuren har tillräckligt med halm för att kunna böka och ligga mjukt. När man projekterar nya grisstallar sker det i från djurskyddsbestämmelsers mininivå. Det är inte optimalt för djuren, men kostnadseffektivt då det är fråga om att producera mesta möjliga till minsta möjliga kostnad.

I många slaktsvinstallar har svinskötarna andningsskydd och hörselskydd vilket vittnar om att miljön inte heller är bra för djuren – som vistas där ständigt. Det kan konstateras att en stor del av våra slaktsvin har påvisbara lungförändringar vid slakt.

De människor som sysslar med grisuppfödning befinner sig i ett system och gör så gott de kan, de gör helt enkelt som alla andra. De levererar en produkt som samhället efterfrågar, enligt samhällets bestämmelser. Konsumenten saknar ofta kunskap och valfrihet och väljer den billigaste, storskaligt producerade och industrialiserade varan framför en dyrare produkt som kommer från djur som kunnat utöva ett naturligt beteende under sin livstid.

Göran Gustavsson, djurskyddsinspektör under 30 år

Våldsutsatta kvinnor

Framför allt medför det många gånger stora lidanden för den enskilde och barn i våldets närhet. Socialtjänsten är den myndighet som har det främsta ansvaret för att angripa och söka lösningar till sociala problem. Som en del i detta ansvar ligger att utveckla metoder som ger den våldsutsatta kvinnan och hennes barn skydd och stöd. Det ligger även inom socialtjänstens ansvarsområde att utforma detta sociala arbete så att det inkluderar männen och deras ansvarstagande för sitt våldsbeteende. Förutom individ- och familjeomsorgen kan ärenden som gäller kvinnomisshandel aktualiseras inom ett flertal verksamhetsområden som barn-, äldre- och handikappomsorg.

Varför går hon inte?

En av de frågor som ofta ställs är "varför går hon inte?".

Omgivningen har ofta svårt att förstå vilka hindren är. Forskning visar att dessa ofta rymmer ekonomiska, sociala och känslomässiga hinder såväl som rädsla för ytterligare våld. En modell som beskriver en process där våldet internaliseras och accepteras av kvinnan redovisas. Men många kvinnor går och gör motstånd. Detta kan betecknas som en uppbrottsprocess med olika stadier.

Socialtjänstens ansvar

Socialtjänstens ansvar regleras framför allt genom socialtjänstlagen (SoL). Enligt 5 kap 11 § SoL ska socialnämnden se till att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Socialnämnden ska också enligt 5 kap 11 § beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. 3 kap. 1 § SoL klargör även att det är socialnämndens ansvar att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen och att i samarbete med myndigheter och frivilligorganisationer förebygga sociala problem. Socialnämnden ska också ge information och upplysningar samt råd och stöd till dem som behöver det.

Den våldsutsatta kvinnans behov är ofta sammansatt och stämmer bara delvis med hur socialtjänsten utifrån sättet att organisera verksamheten kan upptäcka, bemöta och hjälpa kvinnan. Det är viktigt att socialtjänsten i varje kommun analyserar sitt uppdrag och ansvar, sin roll och organisation i relation till de behov som våldsutsatta kvinnor och deras barn har.

Materialet beskriver regler för sekretess och det belyser dokumentation av ärenden som rör våldsutsatta kvinnor.

Förekomst och upptäckt

Kvinnomisshandel är inte en enstaka händelse utan snarare ett mönster av övergrepp som omfattar fysiskt våld av olika grad, hot om våld eller skada, sexuella övergrepp, psykiskt våld och känslomässiga övergrepp, skadegörelse, isolering, ekonomisk kontroll och kan även involvera barnen direkt eller indirekt.

Att utsättas för psykiska, fysiska eller sexuella övergrepp leder alltid till medicinska, psykologiska och sociala konsekvenser för kvinnan. Det är därför av vikt att uppmärksamma dessa fall och att ha rutiner för att ställa frågor om misshandel.

Depression är en vanlig reaktion på misshandel. En förhöjd risk för självmordsförsök liksom posttraumatiskt stressyndrom är andra vanliga följder av misshandel.

Samarbete med medicinsk, psykologisk eller psykiatrisk kompetens är viktigt för att uppmärksamma kvinnans eventuella behov av medicinska och psykoterapeutiska insatser.

Vissa grupper kan ha speciella svårigheter att söka stöd och är särskilt svåra att uppmärksamma, såsom kvinnor med invandrarbakgrund, med funktionshinder och de som lever i homosexuella relationer.

Män som misshandlar

När mäns våld mot kvinnor i nära relationer analyseras och diskuteras sker det ofta på olika nivåer och med olika teoretiska utgångspunkter. Våldet ses antingen som ett strukturellt/samhälleligt fenomen, som ett socialpsykologiskt relationsproblem eller som ett individualpsykologiskt problem. Inom forskningen försöker man emellertid allt mer att förena dessa olika perspektiv: Då männen som slår är en heterogen grupp, är det svårt att hitta en orsak eller en teori som är giltig för alla.

Att ställa frågor

Mot bakgrund av hur svåra konsekvenserna kan vara, och hur svårt det är att upptäcka våld i nära relationer redovisas vad som är viktigt att ta reda på och hur man kan ställa frågor om misshandel.

Akuta insatser

Om kvinnan bekräftar att hon har blivit utsatt för våld eller övergrepp blir frågan om akuta insatser aktuell, inklusive information om handlingsalternativ och möjligheter till skydd liksom om regler och tillvägagångssätt för en eventuell polisanmälan. Det är viktigt att erbjuda kvinnan en lugn och stödjande miljö och att klargöra att mannen är ytterst ansvarig för sitt våldsbeteende.

Att möta kvinnan med respekt och förståelse är grundläggande och vid behov professionell tolkhjälp. Om det finns barn i familjen måste planeringen av insatser också omfatta dem.

Insatser på längre sikt

Att utsättas för misshandel - i synnerhet av någon närstående såsom vid kvinnomisshandel - kan medföra behov av stöd under lång tid. Beslutet att stanna eller lämna ett förhållande kan också för många vara en process som kräver tid. I arbetet med att hjälpa och stödja kvinnan är det viktigt att försöka identifiera var i beslutsprocessen om att stanna eller lämna relationen hon befinner sig.

Psykosociala insatser på lång sikt kan omfatta att bearbeta skuld- och skamkänslor, stärka kvinnans självförtroende och möjlighet att ta kontroll över sitt liv (empowerment). Insatserna kan ske genom stödsamtal, gruppbehandling, psykoterapi m.m.

Bedömning av kvinnans säkerhet

Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet riskerar cirka 16 kvinnor per år att dödas i samband med kvinnomisshandel, ofta i samband med en separation. Trots att det inte är förutsägbart i enskilda fall, kan vissa förhållanden bedömas som faktorer som ökar risken för allvarliga skador eller dråp/mord. Det är viktigt att diskutera riskfaktorer med kvinnor som utsatts för våld och att genomföra en säkerhetsplanering för kvinnan och eventuella barn. Bedömning om risk för allvarliga skador kan även behöva innehålla en bedömning av risk för att kvinnan begår självmord.

En del i säkerhetsplaneringen för kvinnor som väljer att återvända hem är att diskutera vad hon hittills har gjort - och vad hon kan göra - för att minimera risker för sig själv och eventuella barn.

Barn

Många gånger finns barn med i bilden. Barn som växer upp i våldets närhet kan uppvisa en rad symtom som beteendestörningar och bristande sociala färdigheter, ätstörningar och andra somatiska besvär, emotionella problem som ångest, depression, lågt självförtroende, sömnproblem liksom posttraumatiskt stressyndrom. Viktiga frågeställningar för socialtjänstpersonalen att beakta är om barnet är i behov av hjälp på barnpsykiatrisk klinik och om kvinnan/barnet har behov av kontaktperson, m.m.

Socialtjänsten är den myndighet som har det yttersta ansvaret när det gäller barn. Till socialnämnden ska enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen genast anmälas om myndigheter eller verksamma inom yrkesmässigt bedriven verksamhet vars verksamhet berör barn får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Socialnämnden genomför då en utredning enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen. Kvinnan kan ha stor oro för att barnen ska omhändertas. Det kan därför vara viktigt att poängtera att en utredning om barnens situation syftar till att förbättra förhållandet för såväl kvinnan som barnen. Hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad. I en akut situation är det viktigt att fastställa hur pass säkert och tryggt barnet är; barnet måste skyddas från de direkta och indirekta effekterna av våldet.

I fall där misshandel förekommit är det viktigt att ha i åtanke att samarbetssamtal inom ramen för familjerättssektionernas arbete kan vara klart olämpliga och ibland utgöra en direkt fara för kvinnan. Då parsamtal ändå används bör speciella hänsyn tas.

Stöd till män

Socialtjänsten kan informera mannen om eventuella stödåtgärder och möjlighet till behandling som finns i kommunen. På vissa platser tillhandahåller frivården - ofta i samverkan med andra myndigheter och organisationer - behandling för män, mestadels i form av gruppverksamhet. I alla lägen är det dock viktigt att mannen och kvinnan får olika handläggare.

Rättsliga frågor

Kvinnomisshandel och grov kvinnofridskränkning är brott som faller under allmänt åtal. Enligt 14 kap. 2 § sekretesslagen kan personalen inom socialtjänsten lämna uppgift till polis- och åklagarmyndighet angående misstankar om vissa allvarliga brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Någon skyldighet att på eget initiativ lämna uppgifterna finns inte. Kvinnan behöver också veta vad som sker efter en polisanmälan. Detta innefattar insatser som målsägandebiträde, stödperson, besöksförbud, trygghetspaket, skyddad adress och identitet.

Källor: Socialstyrelsen, Brottsförebyggande rådet samt polis- och åklagarmyndigheten

Mer som kanske intresserar dig:

• Våldsutsatta kvinnor
• Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften
• Förföljelse blir olagligt?
• SOCIALTJÄNSTLAGEN, KAP 5